Det blir aldrig så riktigt mörkt vid den här årstiden. Ett par veckor efter midsommar är det fortfarande rätt så ljusa nätter. Särskilt nere vid vattnet. När jag tar min dagliga simtur i gryningen, känns det som om skogsväsen står och tittar på. Träd och buskar verkar gömma alla sorters sagoväsen. Troll, änglar och älvor verkar uppstå av ljusets skiftningar.
Allt är otroligt vackert, om än lite skrämmande när man hör en ugglas hoande, eller långt borta en vargs ylande. Hela skogen får ett helt annat liv än på dagarna. Brukar tända en brasa, inte bara för magi och spådom, utan också för värmens skull. Så kan jag sitta i lugn och ro med mina kort eller runor. Brukar ta det jag känner för. Oftast blir det korten inne vid skrivbordet, men runorna ute i naturen. Brukar följa min inre röst och lyda det själen säger.
Ljusets långsamma ankomst gör också, att jag ofta släpar med mig min spåkula, för gryningsljuset som långsamt kommer brukar ge fantastiska bilder. Lägger också och några andra små kristaller runt kulan för att förstärka svaren, på mina eller andras frågor. Dvs – så att bilderna blir lättare att tyda. Att andlighetens energier får ett “ansikte” som går att läsa av och förstå.
Med ljus och kärlek