Att sätta sig på en kvast till Blåkulla känns mer som trolldom än magi. Lite fint kan vi kanske kalla det astralresor. Något som vi häxor och medium använder oss av allt mindre, denna resa utanför kroppen när man tillfälligt låter sitt medvetande, sin ande, lämna den fysiska kroppen. Men vi är under resan hela tiden länkade med vår faktiska kropp, som genom en osynlig tråd. Positivt med astralresor sägs vara att vi känner ett medvetande, som inte är förbundet med vår kropp.
Jag kallar det magi, att flyga medan man ligger kvar i sängen. Skillnaden till en klardröm är att medvetandet lämnar kroppen, medan det stannar kvar när vi befinner oss i drömmen. Håller på att öva med mina astralresor, så jag får se hur det går på Påskafton. Klardrömmar är lättare att hantera, men ibland när jag sitter och spår skulle det passa mig fint att kunna färdas till de platser som kommer upp.
Särskilt under påsken sägs spådomen kunna visa det kommande riktigt exakt och de bilder jag får upp i min spåkula ger mig ofta bevisen, men visst vore det fint med en snabb visit. Särskilt när spåkulans bilder visar mig människor bakifrån. Påsken borde vara bästa tiden att reda ut detta, så “kvasten står redan beredd”.
Önskar dig påskmagi och vackra drömmar!